hon och jag
Det var Nellies fel, hon skulle bara titta på kaninerna lite. Och när hon stod där och gosade och gosade, ja, då kunde inte mina ögon låta bli att glida mot råttburarna hela tiden. Och där stod de, alla små råttpojkarna med tassarna mot glaset och bara tittade på mig. Fick man kanske hålla en lite? Bara en liten stund sådär.
Han var helt bedårande, vit kropp och brunt huvud, och han bara satt, helt stilla i min hand och tittade på mig.
Jag visste precis vad jag önskade mig när jag fyllde år. När jag kom hem fick jag Johan att lova att han skulle följa med mig och titta på råttorna dagen efter.
Det är egentligen emot mina principer att köpa djur från butik och inte direkt från uppfödare eftersom butiker ofta köper från grosister som avlar på fina färger och inte alls på temperament. Jag frågade ut personalen om uppfödaren och det verkade vara en vettig människa. Tex. fanns det två albinoråttor, sånna säljer aldrig eftersom folk tycker det är läskigt med röda ögon, men temperamentet var det viktigaste. Jag bad att få kika på honorna, där var bara en, en liten albinoflicka, jag var såld på direkten. Precis som hanen dagen innan var hon lugn och alldeles stilla, men hon sökte sig uppåt mina axlar och min hals. Hon var helt underbar! Jag tvingade Johan att hålla henne, han var fortfarande inte övertygad.
De undrade om jag ville ha en eller två råttor. Enligt lag måste råttor vara minst två då de är flockdjur, en människa kan aldrig ersätta platsen av en medlem i flocken. Hon var menad att följa med mig hem. Skulle inte jag köpa henne skulle någon annan tillslut göra det och hon kanske skulle få vara ensam hela livet.
Följande timme gick ut på att övertyga Johan om att hon skulle följa med oss hem, det hade varit lättare att övertyga mamma. Råttor luktar, det kostar pengar, det kommer inte funka med katterna, vad äter de, kommer du glömma bort den, kommer du glömma bort mössen? Och framför allt, det finns bara fula burar!
Hon följde med oss hem, hon och den minst fula buren vi kunde hitta. Efter en liten stund var Johan precis lika fötjust som jag.
"Får man ta ut rattan lite?"
"Ja, Johan, gör du det." Och tillslut kom till och med erkännandet, han tyckte om henne. Fast den andra råttan kunde väl vara lite finare?
Ja, hon måste ju fortfarande ha en kompis, så jag letar. Under tiden njuter jag av sällskapet av den absolut lugnaste, snällaste råttan jag någonsin träffat! Hon ligger och sover på min axel i skrivande stund.
Hennes namn är Timja.
"Vi har vatt i Öja" och Werther´s orginal
Kom att tänka på när jag var mindre och vi bodde i Ystad, en av mina klasskompisars pappa var med i ett band som hette Brogrens, vet inte om de finns fortfarande, de var med på 100 höjdare för ett tag sedan. I vilket fall, det här bandet är mest känt för sin låt "Vi har vatt i Öja". En låt som inte går av för hackor,hahahaa. Till historien hör att jag var 10 år gammal när den här låtens musikvideo spelades in och hela klassen tvingades vara med. Något som jag inte är särskilt stolt över, och det ska jag visst inte vara heller. När jag googlade på låtnamnet, för att jag inte kom på vad gruppen hette, kom det fram en fin länk. "Sämsta musikvideon någonsin?" Fast jag inte har sett den, ja, någonsin faktiskt, kan jag mycket väl tänka mig att det är den sämsta musikvideon någonsin.
Jag tar en werthers till och fortsätter funderingarna kring dagen, mamma och pappa ska ta det lugnt idag, sitta i stugan och kuckelura, jag vill helst av allt bli full på Ystads bryggeri.
Väg 126 och grillad kyckling
Mina morföräldrar har en stuga i skåne, Skepperöd, jag har inte varit där på flera år men nu ska jag ut i skogen igen, jag längtar! Det ska bli härligt att göra absolut ingenting under helgen, åka vart man vill, om man vill. Till Kåseberga och köpa rökt fisk, till Ystad och gå vid stranden med hundarna och sitta på den inglasade altanen och tyst se på när rådjuren kommer ut ur skogen för att beta av gräset, daggen, frosten är det väl nu. Mysa upp med familjen i soffan och en kopp té. Jag saknar väldigt att umgås med dem när man inte bor hemma längre.
Kommande vecka är det lov, det ska bli skönt, men jag kommer förmodligen ändå vara uttråkad till tusen efter bara ett par dagar. Lova ska skaffa katt, på lördag, jag ska hälsa på med inflyttningspresenter till kissarna, mest för min skull antar jag. Jag vill ha en hund, en siameskatt, en iller, en dumboråtta och... det är nog bra där, så länge. Jag måste antingen bo på landet eller öppna ett zoo när jag blir stor. Ja, för jag är inte stor nu, inte vuxen i alla fall, för det vill jag inte. Jag fyller tjugo snart, det vill jag. Jag vill ha presenter, ett sånt där ritbord till datorn, kanske ett stativ till kameran, och en blixt vill jag ha! Hmm, spa låter skönt, massage.
Nu kör vi in i Alvesta och jag funderar på vad jag ska skriva om det, än så länge ser det rätt menlöst ut, Mehilns blommor, hus, hus och hus. Oh! En rondell! Nej, det var bara en korsning. Jag är sugen på grillad kyckling, undrar om de har det här?
Nu har solen gått ner långt, alltig är siluetter mot en brinnande himmel, i ryggen har vi en iskall fullmåne.
Alkisar och tårta
Igår fyllde min bror år, tårta och mormor och morfar, jag var bakfull. Det var lite mysigt ändå för jag fick sitta i soffan med en kopp té och kolla på när bror spelade supernintendo. När vi kom hem vid sjutiden hade folk fest i våran lägenhet, det var intressant. Speciellt eftersom varken jag eller Johan ville festa överhuvudtaget. Vid halvtolvsnåret åkte de till stan och vi köpte mc donalds mat. Det var galet gott och jag vill helst äta det till frukost också. Johan sover och Jonas är bakfull i soffan. Blir nog inget med det.
Anledningen till att jag var bakfull var för att jag var i Nässjö i fredags. Först var jag där på förmiddan och skulle klippa mig. När jag gick över vägen korsade jag en alkis som tyckte det var nödvändigt att gorma
"du är inte snygg!" åt mig. Det gjorde mig ledsen, på riktigt faktiskt, och jag bad henne klippa lite extra fint.
Det gjorde hon, det blev jättefint och det är kort och jag är nöjd. Vi åt mat från Lilla Mys, och för de som inte vet vad det är så är det stan godaste thaimat, dessutom kostar det bara 50 spänn och är i mängder. Anyway så fick vi fel mat, jag var lite ledsen för jag fick nån grej med gul curry och det tycker inte jag om, Johan bytte med mig och jag blev glad igen.
Vi åkte hem, jag hade tråkigt, jag åkte tillbaka till Nässjö, blev full hos Robert och slutligen åkte vi till Sörängen där nästan alla hade gått och lagt sig. Det var lika bra med tanke på hur full jag var, inte lika många att skämma ut sig för. Linus körde tillslut hem mig, Natalia och Don till jönköping respektive huskvarna, men först skulle vi ha mat.
Efter att ha varit förbi två stängda mc donalds och två stängda Max slutade det med Shell. Jag var jäääätte full beställde nått som jag trodde var korv med mos. Det var korv med mos men korven var jätte äcklig och dagen efter inser jag att jag får skylla mig själv för det var precis en sån jag beställde.
För att avsluta detta inlägg vaknade jag på lördagen iklädd sockar och tröja, undrande hur jag överhuvudtaget kommit till sängen. Johan förklarar att när jag slutligen kom hem vid halv fem hade jag krupit upp och somnat i hans knä. Han fick bära in mig till sängen.
"Perfekt" tänkte jag, det var säkert jätte mysigt!
copyright: amanda ahlstedt
Jordgubbsté och barnböcker
Jag vaknade tidigt idag, fast jag hade "egen skrivtid" fram till klockan ett, det betyder sovmorgon. Vi ska skriva, skriva och skriva, framställa material till boken som ska vara tryckt och färdig innan jullovet. Gissa vad alla kommer få i julklapp? Och hur ska vi hinna? Tidigare klasser har varit runt tio elever, vi är fem. Vi får väl göra en tunn bok, som Birro sa, "en dimma i bokhyllan". Men det ska bli kul, kul att bli tryckt, fast det inte är på riktigt, riktigt.
Jag vill ha té och större bröst. Jordgubbs té?
Återigen har mina tankar förts in på barnboken jag håller på att skriva och projektet har vaknat till liv igen. Det skulle vara kul att illustrera den själv, men det börjar nog bli dags att inse att jag inte sitter inne med de kvalifikationerna längre. Likförbannat tänker jag försöka, en gång till. Sen måste jag byta efternamn också, man kommer aldrig någonstans om man heter Ahlstedt i efternamn, inte som författare i allafall.
Update:
Min lärare var sjuk idag, av Linus fick jag höra att det var fylleslag på skolan igår (man får bjuda mig på sånt), kanske läraren var med? I vilket fall innebar det att jag fick sitta hemma hela dagen medan Johan sov till 15 ungefär. Jag sitter fortfarande hemma och klockan är 18. Väntar på att fröken H med sällskap ska komma med ingredisenser till tacograntängen. Sen blir det mat och sällskapsspel.
Birro skrev i sin blogg att våran skola var underbar och att Nässjö var sveriges vidrigaste stad, kan inte annat än hålla med honom.
Hela dagen har jag ägnat åt att göra bilder i photoshop, ett självporträtt och ett porträtt av Lova som undrade hur hon såg ut i photoshop, nu vet hon det. Ni kan också få veta det om ni besöker min bilddagbok på http://gibgnab.bilddagboken.se/, så det så. Fast ni måste kommentera, annars blir jag sur.
Jag är bjuden på 4 maskerader O_o Vad ska jag klä ut mig till och vill du följa med? Så gör det för all del!
(jag har fortfarande inte bytt efternamn, men i morgon ska jag i allafall klippa mig)
Självporträtt: Amanda Ahlstedt 2007
Marcus Birro och pumpasoppa
Idag kom Marcus Birro till skolan, hade föreläsning, men innan dess fick vi träffa honom, diskutera och ställa frågor. Ja, skriv ner tre frågor innan han kommer, så ni har någonting. Haha. Yeah right! Varför skulle jag göra det? Varför skulle jag vilja veta någonting om Birro?
In my face, han verkade vara en rätt hyvens kille. Självklart hade även han gått igenom perioder av att vara djup och bitter, missförstådd och av alla anledningar hatat världen, samt druckit för mycket alkohol. Sånt där som jag nu mer, mer föraktar än uppskattar hos konstnärer. Och sån var även jag en gång. Den tiden av rödvin, progg och prata om saker som ingen annan i hela världen förstod, dessutom vara djupare en havet. Vara svartklädd och svår.
Det som fascinerade mig med denna man var hans skumma besatthet av att hångla, haha, det gick väl inte så bra när han var ung, det var ju bara killarna i rockbanden som fick hångla, som han sa. Och egentligen ville han ju hångla med estettjerna, fast det fick man ju aldrig.
En annan sak som fick mig att se på honom med blidare ögon var att han faktiskt skrev bra, and wasn't that a suprise! Självklart hade jag inte läst något av honom innan och knappt något om honom, jag ville ha mina fördomar och jag ville att han skulle rasera dem. Det gjorde han. Att han dessutom hade favoritpoeter av världsklass gjorde hans leende lite charmigare än det annars skulle vara. Bruno K Öijer och Boye, gamla godingar som alltid håller.
Nu låter det förståss som att jag har en crush på Marcus Birro, men så är det inte, för jag är lesbisk, bortsätt från min pojkvän Johan. Nej, förälskelsen tilldelar jag läraren i skrivande som satt och log hela tiden. Jag vet inte hur hon har det på förhållande fronten och utöver att Birro är upptagen kan man ju bara önska henne lycka till.
Jag måste erkänna att han till en början verkade rätt tråkig, kanske tyckte han det om oss också eftersom blicken ständigt var fäst på någonting som inte var i närheten av oss, tapeterna, lysrören. Och hade det inte varit för lärarens strålande leende hade nog hela samlingen tätt sig tämligen dyster.
Sen var det lunch och sen var det dags för Birros framträdande och han var en helt annan människa, det är väl så, vissa ska stå på scen. Jag trodde aldrig, när jag först såg honom, att han skulle kunna locka en fullsatt sal till skratt. Men vi skrattade, när han pratade om viktga saker som avskyn för vanliga människor som alla heter Roger och som inte rör en min när de vinner miljoner på triss. Allt som allt var han rolig att lyssna på och jag kommer köpa hans diktsamlingar, så han lyckades väl med det han tänkte. Sälja. Och jag slapp ha vanlig lektion, win - win situation.
