Marcus Birro och pumpasoppa
Idag kom Marcus Birro till skolan, hade föreläsning, men innan dess fick vi träffa honom, diskutera och ställa frågor. Ja, skriv ner tre frågor innan han kommer, så ni har någonting. Haha. Yeah right! Varför skulle jag göra det? Varför skulle jag vilja veta någonting om Birro?
In my face, han verkade vara en rätt hyvens kille. Självklart hade även han gått igenom perioder av att vara djup och bitter, missförstådd och av alla anledningar hatat världen, samt druckit för mycket alkohol. Sånt där som jag nu mer, mer föraktar än uppskattar hos konstnärer. Och sån var även jag en gång. Den tiden av rödvin, progg och prata om saker som ingen annan i hela världen förstod, dessutom vara djupare en havet. Vara svartklädd och svår.
Det som fascinerade mig med denna man var hans skumma besatthet av att hångla, haha, det gick väl inte så bra när han var ung, det var ju bara killarna i rockbanden som fick hångla, som han sa. Och egentligen ville han ju hångla med estettjerna, fast det fick man ju aldrig.
En annan sak som fick mig att se på honom med blidare ögon var att han faktiskt skrev bra, and wasn't that a suprise! Självklart hade jag inte läst något av honom innan och knappt något om honom, jag ville ha mina fördomar och jag ville att han skulle rasera dem. Det gjorde han. Att han dessutom hade favoritpoeter av världsklass gjorde hans leende lite charmigare än det annars skulle vara. Bruno K Öijer och Boye, gamla godingar som alltid håller.
Nu låter det förståss som att jag har en crush på Marcus Birro, men så är det inte, för jag är lesbisk, bortsätt från min pojkvän Johan. Nej, förälskelsen tilldelar jag läraren i skrivande som satt och log hela tiden. Jag vet inte hur hon har det på förhållande fronten och utöver att Birro är upptagen kan man ju bara önska henne lycka till.
Jag måste erkänna att han till en början verkade rätt tråkig, kanske tyckte han det om oss också eftersom blicken ständigt var fäst på någonting som inte var i närheten av oss, tapeterna, lysrören. Och hade det inte varit för lärarens strålande leende hade nog hela samlingen tätt sig tämligen dyster.
Sen var det lunch och sen var det dags för Birros framträdande och han var en helt annan människa, det är väl så, vissa ska stå på scen. Jag trodde aldrig, när jag först såg honom, att han skulle kunna locka en fullsatt sal till skratt. Men vi skrattade, när han pratade om viktga saker som avskyn för vanliga människor som alla heter Roger och som inte rör en min när de vinner miljoner på triss. Allt som allt var han rolig att lyssna på och jag kommer köpa hans diktsamlingar, så han lyckades väl med det han tänkte. Sälja. Och jag slapp ha vanlig lektion, win - win situation.
