Tranströmer, Birro och andra hjältar
Man blir ju förbannad. Hur kan jag inte ha något att skriva om kultur? Det enda jag kan tänka på är Tomas Tranströmer och Markus Birro, fan, och lite Bruno K Öijer, jag vill ha diktsamlingar i julklapp.
De skriver så bra, så uttömmande, de vänder ut och in på sig själva och är inte rädda för att visa skiten och misären inombords. De bara skriver och låter oss vara med, ärligt och utan censur. Jag önskar att jag var lika modig. Kanske är det vad som fattas, hyllningar till de modiga poeterna och författarna som delar sina liv med oss utan att kräva någonting tillbaka? Som tröstar oss, som räddar våra liv när vi snyftande och snorande med spriten i kroppen bara vill glida iväg från allting. Åtminstone var Tomas Tranströmer den poeten för Birro. Och jag undrar om någon har räddat mitt liv någon gång, eller om jag bara lät mig dras ner i andras misär. Men Karin, oh, Karin, du har alltid varit min hjältinna. Och fast du inte finns här och kan ta tag i mig, skaka vett i mig när det försvinner så finns alltid dina texter. Jag har din samlade diktsamling i två exemplar, slitna och väl lästa i bokhyllan.
När jag var tio år, nej, yngre, lärde jag mig en av dina dikter utantill. "Jag vill gärna stå här på gatan och frysa..." Jag tyckte den var så fin, det fanns en illustration i akvarell till, fast jag kunde inte då förstå hur man kunde vara sjuk i hjärtat. Nu tror jag att jag gör det. Nu tror jag att du har lärt mig att förstå det, jag har aldrig slutat läsa den dikten och jag kan den fortfarande utantill. Jag vill hylla och prisa författarna som sätter ord på våra känslor när vi själva inte klarar av att göra det. Den som inte har en diktsamling i bokhyllan borde genast skaffa det, alla behöver något att söka tröst i, en del har Gud andra ha litteraturen, som han sa.
Rock at sea
Men vi såg i alla fall det vi åkte för att se, oturligt nog krockade många av bandet så det blev en del halva spelningar och en hel del spring. Jag hade velat se mer Korpiklaani och Johan hade velat se mer Ebba Gold. Givetvis var det de två banden som krockade, kompromiss och vi såg 50/50. Även om jag såg Ebba Gold förra året på Srf, när alla mina kompisar (iklusive Johan) dissade mig och sa åt mig att ta med en punkare och gå, så blev jag jäkligt imponerad av den här spelningen. Här fick de världens minsta scen, där de knappt kunde stå raklånga, lik förbannat gungade de båten mer än de flesta band. Sorgligt nog var det på samma scen Abramis Brama spelade sen, medans nåt j*vla coverband fick ta de bättre scenerna. Abramis förtjänar mer än så.
När mina föräldrar var framme och röjde vid kravallstaketet på Abramis satt jag och Johan lugnt tillbakalutna och lyssnade. Sen gick vi och la oss. Och om jag visste det jag vet nu, då, då hade jag inte gått och lagt mig.
Medan vi låg och snusade var mor och far framme vid ytterligare ett kravallstaket, i djupa disskusioner med någon sångare som de senare fick att ta på sig ett par vita stövlar de hittade under ett bord och dra en twist för dem. Han konstaterade sen att de var lagom slampiga (stövlarna alltså), log förnöjt och sa att han skulle ta hem dem till sin flickvän. Det värsta av allt var nog att trots att de var upp i flera timmar längre än vad vi var så var mamma oförskämt pigg och trallande dagen efter. "Jag har redan duschat och ätit frukost, lalala"
Man skulle vara 40.
Jag tänder ett ljus
Det röda, det klara torra vinet.
Värmer, men inte som du, aldrig som du gjorde,
men det skänker tröst, för tillfället.
Snart är flaskan slut, den tar slut.
Det gör inte regnet mot fönstret, det fortsätter,
fortsätter smattra,
hamra,
arbeta sig igenom glaset.
In till mig.
Kanske ser det att jag är ensam, vill trösta mig.
Kanske gillar det musiken som sakta och melodiskt omsveper.
Eller också vill det bara smaka vinet innan det tar slut.
Ibland drack vi vin tillsammans du och jag,
då värmde det oss, fast det egentligen inte behövdes.
En gång tog vi också slut, precis som mitt torra, röda.
När jag tänker på det önskar jag att jag hade köpt vitt istället,
det känns mindre som döden,
mindre som du,
som är borta.
Jag tänder ett ljus, för att man ska göra så.
Men om det någonsin har hjälpt någon, det vet jag inte.
Har ljus någonsin fört någon tillbaka?
Jag ställer ett i mitt fönster i alla fall,
för jag önskar att det gjorde det.
Och jag dricker upp mitt sista vin,
känner hur det värmer en stund.
Sen blir det svalt, kallt och jag lägger mig för att sova.
Jag ser på ljuset i fönstret,
det lyser upp dropparna på glaset.
Om du kommer inatt,
kan du väl släcka det innan du kryper ner
och tar vinets plats?
Kan vara helvetet, kan vara Eksjö
Våran söta lilla höstbok som jag har valt att kalla våran produktion i skolan går in i slutskedet, den här veckan är det produktionsvecka och sen följer tryckeriet. Vi har fortfarande inte bestämt vad den ska heta. I morgon ska iaf omslag koras, det är bara jag som lämnat in förslag, haha. I vilket fall tror jag att det blir en väldigt söt liten bok i slutändan. Så alla som är besläktade med mig kan ju räkna med antingen en liten bok eller en akvarell i julklapp eftersom plånboken ekar tom.
Förövrigt var jag i Eksjö i lördags, som vanligt var det en jäkligt dum idé, jag hatar Eksjö.
Vi var på inflyttningsfest hos Sockan och Frallan, efter väldigt trevlig förfest hos mamma Torstensson och Jonas, sen, fick jag för mig, skulle jag träffa Annelie. Dum, dum! Hon var på Eksjö stadshotell, dum, dum, dum, dum! Vilken jävla katastrof, jag tänker aldrig mer i hela mitt jävla liv sätta min fot där, ens om jag blir betald, skulle jag bli känd och få en spelning där skulle jag be dem köra upp den där solen aldrig skiner.
I Eksjö är det nämligen såhär. Där kan folk inte dansa ifall det inte samtidigt innebär att skada eller åtminstone förolämpa någon annan. Dansgolvet på hotellet i Eksjö ser ut ungefär såhär "dansa, dansa, knuff, dansa, armbåge, skrika, dansa, trampa på tårna, skratta åt den som blev trampad på tårna, dansa, dansa, osv" och allt knuff och armbågande är självklart avsiktligt och bara till för att skapa bråk. Jag tänkte okej, de är idioter, kan vi ta en öl och lämna detta jävla hell hole, men neej, de skulle stå kvar där, mitt i det som lika gärna kunnat vara en punkspelning. Så sliter någon tag i mig. Försök förklara för en full, förbannad bimbo som någon knuffat hela kvällen, att du inte var personen som knuffade henne utan personen brevid dig. Det går inte. Jag hatar Eksjö.
dikter, och inget mer
Idag får ni dikter av mig...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
men jag andas nu
och jag vet
att spindlar svarar ingen,
samtal får jag ta med tiggare på vägen
sval är morgonluften
när jag reser
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
nu tänder de lamporna,
det är dags att gå hem
godissmak i munnen
när du sakta dansar
med armarna runt doften av barndom
en sakta låt,
en sista låt,
en låt om puppylove
Alba eller Knightley?
Jessica Alba eller Keira Knightley. tack.
feber och önskelista
Nu har jag varit hemma i två dagar, woho va kul. Inte. Inte alls.
Bajsfeber och bajskatt som bet mig i fingret. Jag tror min kropp hämnas för att den inte fick vila över lovet,
eller för att jag sprang runt ute utan skor när jag hade ont i fötterna.
Det är ingen bra årstid det här, man kan fortfarande ha små, snygga skor på sig, som man får förbannat ont i fötterna av, men det är förjävlabajskallt för att man ska kunna ta av dem när man nästan dör.
Förövrigt sörjer jag att världen helt plötsligt tycks ha bra klädsmak och ska bjuda på allt jag vill ha så att det blir svindyrt! Och jag sörjer att jag inte hittar några stövlar alls, som ens kan jämföra sig lite, med dem jag köpte på tradera som aldrig kom. Jag är förbannad! Visst, jag fick pengarna tillbaka men det hjälper väl inte mina fötter?
Jag har suttit och ritat och skrivit nästan hela dagen. Bilder till barnboken, har förövrigt nästan ett omslag nu, bara små detaljer kvar. Ska jag bara bearbeta textmaterialet också. Uää.
När jag fyller år vill jag ha:
ljusbord
ritbord till datorn
den svindyra jackan på tradera
de snygga stövlarna jag inte hittar
poesiböcker (bruno, birro, suprise me!)
mc
mc kort
resa till varmt jävla land
cernitlera
natalia i sverige att fira med
blixt till kameran
stativ
akvarellpennor
torrpasteller
akvarellpapper
irländsk varghund
siameskatt
hus
stort bigass terrarie till rattera
provdocka (så att jag kan börja sy igen, såg en på myrornas *hint hint*)
kläder, kläder, skor och väskor går alltid hem, eller hur mormor?
varmvatten
pengar
en dejt med angelina jolie
ljus med färgglada lågor från bluebox.se
sminkväska med hund från bluebox.se
samt en sån hund som är på sminkväskan
väska med katt på från bluebox.se
50-tals kylskåpsmagneter från bluebox.se
buddha nyckelring från bluebox.se
middag på resturang
kalas med fina ballonger
Maskerad och vitt vin
Bakfull. Två maskerader avklarade, one more to go. Jag vill ha té.
Den första november firade jag och sambon 1 år som officiellt par, det var trevligt. Först var vi i Anneberg och åt tårta, mor och syster fyllde år, råttan fick följa med. Hon var jätte duktig och satt i mitt knä hela vägen i bilen. Sen kröp hon upp på min axel i köket och spanade, hon var inte det minsta rädd, varken för hundar eller katter. Så stolt så. Och så gick hon på lådan också, bäst råtta! Haha, ja, jag skulle ju egentligen berätta om min och Johans underbara dag men...
Efter tårtan i Anneberg åkte vi hem, lämnade råttan och drog vidare in till Jönköping. Där åt vi massa god mat på Mäster Gudmunds källare, jag åt planka, Johan var man och åt vildsvin. Dock lite av en besvikelse när det inte kom in ett helt djur på en pinne, jag såg genast Asterix och Obelix framför mig.
Nässjömaskeraden var... ptja, sådär, vi begav oss tidigt då alkoholen tog slut, så vi styrde stegen mot A-K´s lägenhet där vi skulle tillbringa natten. Det är Johans moster, hon heter Anna-Karin. Där skulle vi göra varma mackor som vi totalt brände i ugnen, det var oätligt så vi drack nyponsoppa i stället. Denna gudadryck, denna skänk från ovan! För de som inte vet så trollar nyponsoppa bort alla spår av bakfylla totalt! Släng i er ett paket innan ni snubblar i säng får ni se. Jag sörjer förövrigt att vi inte har någon hemma nu.
Jönköpingsmaskeraden var betydligt bättre, jag borde hålla mig på hemmaplan, jag känner det. Båda kvällarna var jag mafiosobrud i brist på roligare kläder och fantasi. Huvudsaken är att min sidekick Nick var med båda kvällarna och räddade mig från alla världens monster. Efter salsadansande apor och rappande bananer drog vi oss ner på stan, det var bajs och vi gick och köpte mat istället.
