Inana

Vi har åkt båt, vi var på Rock at sea-kryssningen med mina föräldrar och diverse knuttar som de känner. Det var trevligt, tyvärr är jag och Johan ohjälpligt lillgamla och hinner inte med i gamlingarnas tempo. Så när vi utpumpade och dödströtta snubblar i säng efter abramisbrama är mor och far uppe och röjer i ytterligare fyra timmar. Dessutom frågar de retsamt dagen efter hur många band vi var framme vid kravallstaketen på. Inget är nog det pinsamma svaret på den frågan.
     Men vi såg i alla fall det vi åkte för att se, oturligt nog krockade många av bandet så det blev en del halva spelningar och en hel del spring. Jag hade velat se mer Korpiklaani och Johan hade velat se mer Ebba Gold. Givetvis var det de två banden som krockade, kompromiss och vi såg 50/50. Även om jag såg Ebba Gold förra året på Srf, när alla mina kompisar (iklusive Johan) dissade mig och sa åt mig att ta med en punkare och gå, så blev jag jäkligt imponerad av den här spelningen. Här fick de världens minsta scen, där de knappt kunde stå raklånga, lik förbannat gungade de båten mer än de flesta band. Sorgligt nog var det på samma scen Abramis Brama spelade sen, medans nåt j*vla coverband fick ta de bättre scenerna. Abramis förtjänar mer än så.
     När mina föräldrar var framme och röjde vid kravallstaketet på Abramis satt jag och Johan lugnt tillbakalutna och lyssnade. Sen gick vi och la oss. Och om jag visste det jag vet nu, då, då hade jag inte gått och lagt mig.
     Medan vi låg och snusade var mor och far framme vid ytterligare ett kravallstaket, i djupa disskusioner med någon sångare som de senare fick att ta på sig ett par vita stövlar de hittade under ett bord och dra en twist för dem. Han konstaterade sen att de var lagom slampiga (stövlarna alltså), log förnöjt och sa att han skulle ta hem dem till sin flickvän. Det värsta av allt var nog att trots att de var upp i flera timmar längre än vad vi var så var mamma oförskämt pigg och trallande dagen efter. "Jag har redan duschat och ätit frukost, lalala"
    Man skulle vara 40.