Inana

Tillbaka från sweden rock känner jag att jag behöver ta mig tiden att sitta ner och skriva innan jag går lös på lägenheten och storstädningen innan kvällens planerade bravader. Linus ska ha in-ut-födelsedags-spritfest. Vi får se hur det går.

Om sanningen ska fram så började jag storstädningen i förrgår när jag tvingade Johan att följa med och ta hand om all pant, samt glas och kartong som man ju faktiskt måste åka en bit för att bli av med. Nu var det inte bara en kasse, eller två med pant utan en svart sopsäck med pet-flaskor och ytterligare tio-femton kassar med burkar.
    Hur eller hur så beger vi oss till Coop och tänker glatt att "för alla de här burkarna kan vi säkert köpa mat sen"
Glada ihågen traskar vi in med första omgången kassar och burkar, det hela går smärtfritt. Det är när vi ska hämta resten som min värld raseras.
    Jag står redo med fyra kassar pant i varje hand och väntar på Johan som försöker trassla sig ur bilen, inte tappa alla burkar samt låsa den. Bakom oss kommer tre småkillar uppbalanserade på en cykel. Jag vänder ryggen mot dem och börjar gå mot ingången, då hör jag
"Akta kärringen!" ser mig omkring och tänker att vilken stackars tant är det de kör ner nu? Men inser att... det är bara jag här. Det är jag som är kärringen!?