Inana

Eksjörevyn, ett enda långt internskämt. Är du inte från trakten förstår du ingenting. Och är du från Eksjö måste du vara minst fyrtio och politiskt insatt för att hänga med på alla "finurliga" skämt och anekdoter, när de driver med Eksjös ikoner. 

Nu kanske jag är lite barsk, visst fanns det en sketch här och där som gick hem i alla fall, när pappa ska förklara för flickan hur lillebror kommer in i mamma eller när tyskarna kommer insjungandes och säger att de ska fiska ur våra sjöar. "Ingen sommar utan tyskar" som de sjöng. Det var roligt, det var det faktiskt och jag skrattade mycket. Meeen, nu kommer det, fanns det många sketcher som man rynkade pannan lite åt och tänkte, Jaha, det var lite lustigt kanske, är den slut snart? Jag erkänner att då och då blev jag uttråkad. Det hjälpe förståss inte att jag var kissnödig under första akten, men det åtgärdade jag i pausen så vad de ska skylla andra på vet jag inte.
      
Skådespelarinsatserna var förträffliga och alla var väldigt duktiga, både på dans, sång och skådespeleri. Det var första gången jag var på revyn, men jag förstod snart att allas favorit på scen hette Sune och att han hade varit med i många år, kanske alltid. Jag gillade inte Sune. Sune var lite rolig men brydde sig inte om manus särskilt mycket och svävade ofta iväg i andra små historier och skämt medan han försökte komma på vad han skulle säga. Alla andra skrattade hjärtligt åt hans improvisasioner och jag tänker att det kanske är roligare om man känner honom, men ändå. Jag har betalt för en föreställning, då vill jag se den och inte nån stand up. Dessutom kan jag, som skådespelare, bara tänka på hur hemskt det måste vara ett spela med någon som inte följer manus när man själv försöker göra det. Nej, det kanske går hem hos Eksjöfolket men jag tycker att en sufflös borde vara ett mål till nästa år


¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Förövrigt är jag inte i skolan idag. Jag pallade faktiskt inte. Efter att ha gått mån, tis, ons, tors, ledig fre, lörd så höll jag faktiskt på att bryta ihop av utmattning igår. Det var riktigt läskigt och tanken på att gå sön, mån, tis också fick mig att börja gråta. Jag ordinerade helt enkelt mig själv en säng och hemläxa. Vi har textsamtal i morgon och jag har närläsning på Linneas novell så den ska jag plocka ner i småbitar idag.

Igår var Linnea och jag varelser av jord och vatten som gick runt i en lektionssal och drog skämt och sjöng sånger förvarandra, på Pauline Wolff's beställning. Ungefär där började hon skrämma mig lite och jag tackade gudarna för att jag var tvungen att gå. Innan hon började med den leken var jag nöjd med dagen, mycket teaterövningar men de gick hem och det var intressant att se hur hon knöt dem samman till skrivandet. Eller gjorde hon det? Jag skulle iallafall skriva en arg saga om ett troll som var mörkrädd som vi diktat ihop tidigare på dagen i grupp, sen fick alla en känsla och skulle skriva ner sagan. En arg saga om ett troll går såhär;

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Det var mörkt i skogen, jävligt mörkt i skogen. Trollet tyckte inte om mörker, inte alls. Och varje dag var han tvungen att gå in i det dumma mörkret för att hämta vatten. Det tyckte han inte heller om, men han tyckte om vatten.

En dag när han gick genom den dumma, snåriga och mörka skogen började det plötsligt lysa mellan träden. Det gjorde ont i ögonen tyckte Trollet, det var dumt. Så såg han att det var älvor som kom flygandes och lysandes mot honom.
Typiskt, tänkte han.

Men det visade sig att älvorna var snälla och sen den dagen behöver han aldrig gå i mörkret mer.