Någon dog idag
Vad gör Eksjö? De stänger skolor, ungdomsgårdar. Ungdomsvåldet sprider sig som en löpeld och sist hörde jag att de uttråkade ungdomarna skapat sig en egen fightclub. Ni som sett filmen med samma namn vet precis vad jag menar. Det är sjukt! Det har tydligen varit flera stora slagsmål på senaste tiden då polis fått rycka in. Unga killar bestämmer mötesplats, tar med sig tillhyggen och vapen ut och slåss. Min lillebror går i en skola i Eksjö, han är femton, jag är rädd.
Personligen måste jag nog säga att jag själv märkt en ökning av våldet. När jag gick i högstadiet kan jag inte minnas att jag någonsin hörde nått om misshandel, även om det säkert inträffade då också, men man gick inte ut och slogs för att man inte hade annat att göra. Jag går nästan hellre ensam en natt i Stockholm eller Göteborg.
Idag har varit en dålig dag överlag. Det är synd, jag tycker inte om dåliga dagar. Det började nog i lördags, sen dess har jag inte kurerat huvudet, inte hunnit. Att dagen började med radion som berättara om olyckan i Eksjö, som i sin tur gjorde att jag tänkte på Leila hela dagen, åtföljs av en arg lärare som skäller på alla fast egentligen bara mig, och jag kunde verkligen inte ta det just då. Och inte nu heller. Dummajävlabajsfan. Jag vet inte, det känns som att jag behöver vila upp mig i flera veckor. Och att ingen säger något elakt alls för då går det nog inte.
Det ska bli skönt och välbehövligt med ett par lediga dagar. Jag vägrar röra penna och papper under den tiden, även om jag borde. Som min egen läkare säger jag att jag lider av prestationsångest och därför behöver bli full i Stockholm i helgen. Så det så.
Vi umgicks inte i direkt samma kretsar under "vår tid" i Eksjö men min verklighet där var inget paradis, även om det inte är lika illa som det verkar vara nu.
Det var slagsmål, fylla, självmord osv men det jag reagerar mest på nu är vapen. Vi slogs aldrig med vapen!
Nu när jag hör om våld, rån och sånt så får jag en tanke i huvet: "Jävla ungar!". För det är vad det handlar om. Barn som inte vet bättre. Vi var inte guds barn, långt ifrån. Vi jävlades, lekte "jackass", gjorde eget vin men det fanns en gräns. Tanken på att råna någon, att stjäla någon annans egendom som dom har jobbat hindrades av något som kanske ska kallas samvete. Den värsta vandaliseringen vi utförde var att kladda med sprayfärg i en järnvägstunnel långt ute i skogen.
Har det möjligtvis något med att vi (vi i det här fallet kanske bara är min tvillingbror även om det passar in på många jämngamla i min bekantskapskrets) aldrig haft pengar i överflöd och aldrig fått allt jag pekat på?
Vi började tidigt jobba för att ha råd med bla. den första mobilen och den första datorn. Kan det här ha lärt oss tidigt vad egendom innebär? Eller är det bara något som kommit med åldern? För visst finns det många bortskämda, rika personer som aldrig jobbat en dag aldrig skulle tänka tanken att stjäla eller vandalisera.
Vad kan då orsaka denna totala avsaknaden av samvete gällande annans egendom och (i våldsdådens fall) hälsa? Våldsamma filmer, tv-spel eller musik? Mjae, jag har lyssnat på den råaste musiken, sett dom vidrigaste filmerna och spelat dom läskigaste spelen och mitt argument grundas ju på att jag faktiskt har ett samvete. :P
Jag vill med bli full i stockholm! Men jag måset jobba.
