Inana

Något som tycks förfölja alla kultursidor i alla tidningar är avsaknaden av humor. Bara för att något är kultur måste det väl inte vara totalt grått? Nog för att konstnärer mer eller mindre alltid är gråa och förbittrade, men måste artiklarna om dem också vara det? Eller är det kanske recensenter som är gråa och utan humor. Vad var det som gjorde dem bittra? De behövde ju inte måla tavlor, sätta upp teatrar eller skriva böcker.

Att få någon som inte är intresserad av teater att läsa en artikel om det är nog inte det lättaste, men kanske ifall artikel inte var så urbota tråkig, skulle det inte vara så svårt. Kanske, bara kanske. Hur ska man då få in lite humor och glädje i artiklarna? Ska man be konstnären måla gladare tavlor eller ska man få recensenten att inte skriva så deprimerande? Det sistnämde borde vara det enda självklara, man kan inte gå in och ändra konst för att få en roligare tidning. Men man kan säkerligen skriva mer upplyftande, även om man kanske inte gillar det man skriver om.

Då har vi alltså uteslutit konstnärerna som bovarna i dramat och allt som finns att skylla skylls på recensenterna. Varför? Varför är ni så tråkiga? Skriverna ni recensioner för att ni är för dåliga för att göra egen konst? Är det därför ni är bittra och behöver klaga på andra för att må bra? Recensenter är nog de enda människorna i världen som får mobba andra och det är "okej". Nu vill jag inte dra alla över samma kam, även om jag tycker det är väldigt roligt. Men det kan inte vara omöjligt att skriva en artikel om teater, film eller musik som är rolig att läsa även för dem som inte är intresserade av ämnet? I värsta fall får ni väl börja använda smileysar. Men snälla, gaska upp er!